Wolves workshop 2018

November 19, 2018

Det har pirrat i min mage hela hösten. Jag har hittat på ungefär hundra anledningar till att inte åka och veckan innan letade jag sjukdomstecken både hos Calle och barnen, som ett sista desperat försök att få en orsak till att inte åka.

Jag är en gigantisk introvert. De som jobbar med mig märker sällan det för  jag älskar människor, jag älskar att prata, jag älskar att få människor att känna sig sedda och avslappnade. Och jag älskar mitt jobb.

Men addera en hel vecka med främmande människor på en främmande ö ute i atlanten. Och där har ni mig, lätt illamående på  skakiga ben.

Varför boka in sig på en sådan workshop om man vet allt det där då undrar du kanske? Jo, för att det är just i den där osäkerheten som utvecklingen sker. För mig.

Så välkommen till La Graciosa och Wolves Workshop. (Förresten så trodde jag hela tiden att jag skulle till La Gomera. Trodde till och med att det var där jag var tills min syster messade och skrev; du jag tror faktiskt inte du är på La Gomera, du kanske ska kolla upp det. Vart mitt fokus legat? Kanske snarare på att vara nervös.)

Upplägget?

Under fem dagar fick vi lyssna till fyra fantastiska fotografer ( Oli SansomA Fist full os BoltsGabe McClintock och SaraKByrne ) fotografera med dem samt se hur de arbetar med redigering av sina bilder.

Jag åkte med ett öppet sinne och tänkte nog inte att jag skulle lära mig så mycket utan att jag snarare skulle bli inspirerad av att få fotografera i miljöer som jag vanligtvis inte har tillgång till.

Jag är hemma nu. Med skorna fulla av sand och minneskorten fulla av bilder. Med smarta, kloka råd och massa tapas i magen. Men jag är framförallt hemma med en känsla av att jag är fantastisk precis så som jag är. Att jag gör precis det jag ska göra för att nå till min dröm. För det är vägen som är drömmen. Vägen som jag går på precis just nu.

Och ja, min introverta själ är helt slut. Den skulle behöva sova i hundra år känns det som. Jag har kallpratat med främlingar i sju dagar (ja jag har pratat djupt med några också). Men om jag stannade uppe till fyra varje natt och festade på stranden, drack öl och ylade som en varg?  Du kan ju gissa själv…

En tanke har också börjat spira. Tänk om jag själv skulle ge vidare. Dela med mig av allt som jag kan och vet om bröllopsfotografering. Tänk om jag skulle ta och hålla i en egen workshop. Ja, det tål att tänkas på.

 

Ovan Sean från a Fist Full of Bolts

Nedan; med Oli fotograferade vi mest i mörker.

 

Sista fotograferingen tillsammans med Gabe bjöd på det mest fantastiska ljuset någonsin <3

 

 

 

two + 3 =